I Bryssel har man med oro följt med utvecklingen inför det ryska valet. Herrarna Putins och Medvedevs besked om att de ämnar byta jobb sinsemellan var för många den slutgiltiga bekräftelsen för att utvecklingen går i fel riktning. I februari efter dumavalet blir det sedan dags för presidentval där Putin alltså har för avsikt att återta presidentposten. Förra veckan var SFP med och arrangerade ett toppmöte om Ryssland i Helsingfors. Tanken med seminariet Helsinki 2.0 var att följa upp hur Ryssland levt upp till de förpliktelser som ingicks vid Helsingforskonferensen år 1975. En konferens som lade grunden för själva OSSE och som i tiden förde med sig en positiv utveckling för människorättsfrågorna i Sovjetunionen.
Vid vårt seminarium hade vi förmånen att bland annat höra Rysslands tidigare premiärminister Michail Kasjanov. I tiden valde Kasjanov att gå emot Putin, vilket satte stopp för hans karriär. Idag är Kasjanov oppositionspolitiker. Hans parti har dock inte fått tillstånd att ställa upp kandidater i det kommande dumavalet. De erfarenheter som Kasjanov delgav oss förra veckan är sorgmodiga. Regimen kontrollerar media, oliktänkare spärras in eller terroriseras av myndigheterna och politiska partier blockeras.
Den ryska regimens verksamhet sträcker sig idag också utanför landets gränser. Kreml utövar politisk och ekonomisk påtryckning mot sina närmaste grannar Vitryssland, Ukraina och Kazakstan och i fallet Georgien tog man som känt till vapen. Man får lätt det intrycket att Ryssland vill upprätta en intressesfär, som på ett skrämmande sätt påminner om den buffertzon Sovjetunionen upprätthöll bakom järnridån. Amnesty International uppskattar att enbart det andra kriget i Tjetjenien, som Putin inledde åt 1999, har lett till 25 000 civila dödsoffer.
Mitt i allt detta elände står Ryssland berett att bli medlem i världshandelsorganisationen, WTO. Spontant kan man självfallet fråga sig varför ett land som Ryssland överhuvudtaget skall tas med. Man kan också fråga sig om landet tänker strunta i de gemensamma WTO-reglerna på samma sätt som man valt att inte leva upp till Europarådets och OSSE:s stadganden. En av slutsatserna från förra veckans seminarium är dock att just handel och ekonomisk integration är det bästa sättet att binda upp Ryssland. En djupare ekonomisk integration kan faktiskt vara det bästa sättet att vinna inflytande över regimen. Idag klingar nämligen Europas kritik av den ryska ledningen för helt döva öron. EU har anledning att kritiskt följa med och utvärdera resultaten i de kommande ryska valen.
Kolumnen publicerades i tre finlandssvenska tidningar 19.11.2011.
